Sandra

Omväxling förnöjer

2010-01-27T21:56:00.002+02:00

Fortsätt följa med mitt fullspäckade liv på bloggen sandraochsalt.ratata.fi. Ratata verkar vara en kul portal. See you there.

Rapport Vasa 1

2010-01-22T10:07:00.005+02:00

De senaste dygnets konstateranden:

1. Tågrutten Karis-Vasa går fort. Åtminstone om man har något jätteroligt som väntar.
2. Det utesluter ändå inte att det är synd då iPoden slutar fungera när man fortfarande har två timmar kvar av resan.
3. Jag vill verkligen tro och framför allt hävda att jag är en öppensinnad person, men ett lesbiskt par i 50-års åldern lyckades ändå göra mig lite paff då de pussade och smekte varandra. De satt i sätena framför mig. Kärlek är fint, men jag måste ändå medge att jag är ovan. Hur småstadstjej får man riktigt vara, kan man fråga sig. Till mitt försvar måste jag dock säga att Karis inte direkt har vimlat av homo/bi-sexuella par. Mera kärlek åt folket säger jag bara, i alla dess former!
4. Lindas lägenhet genomsyras av en mysig hemma-atmosfär.
5. Jag kan inte minnas när jag senast har fått en så bra start på dagen. Jag vaknade till ett försiktigt "Godmorgon Sandra" och rasslande av koppar. Speciellt behaglig var doften av nybryggt kaffe. När jag öppnade ögonen såg jag att Linda tänt lite ljus och dukat fram bröd, flingor, yoghurt, pålägg och allt man bara kan önska sig på frukostbordet. Välkommen till hotell Linda, liksom. Behöver jag poängtera hur lyckligt lottad jag kände mig?

Apina

2010-01-21T00:49:00.002+02:00

Jag är en hypokondriker av rang. Är det inte bröstcancer så är det hjärntumör. NU är det demens.

Har sedan åtminstone ett halvt år tillbaka haft grava svårigheter att koncentrera mig i telefonen, jag minns inte att jag läst meddelanden eller att jag sett "Missat samtal" på kännykkän, jag har svårt att göra två (eller fler) saker samtidigt och mina nycklar tappar jag ständigt bort.

Höjdpunkten nåddes igår när jag hade med mig tre bananer till jobbet. TRE bananer liksom.

Resor förgyller livet

2010-01-19T13:01:00.008+02:00

När man vet att man har två äckliga arbetsturer framför sig (16.00-00.30, idag och imorgon) är det bara att bita sig i läppen och invänta bättre tider.

Den här våren har jag nämligen några resmål att se fram emot:

Nummer ett:

Vasa! På torsdag tar jag tåget upp till Finlands soligaste stad.

Nummer två:

Bryssel (och Antwerpen), med klassen, första veckan i mars. Jag vet cirka ingenting om vad man har att vänta sig av den staden, förutom kissande skulpturer.

Nummer tre:

Gamla hederliga Lanzarote. 22 mars blir det avfärd för de flesta från Ahtolas familj. SOM jag längtar.

€€

2010-01-17T16:25:00.002+02:00

Idag är det söndag och därmed det dubbla eurotecknets dag. Har håvat in lite pengar på Karis bästa bensinstation ABC. Nu är det dags att fortsätta vara hurtig och fara till Påminne med syster Jenne och Axel.

Nästa torsdag skall jag till Vasa och hälsa på Linda. Vilket äventyr det skall bli! Minns inget annat av mitt första och hittills enda besök i Vasa än Tropiclandia. Då dreglade jag också efter Wasalandia. Det var för cirka tio år sedan. Nu blir det säkert lite andra bullar.

Serendi på lördag

2010-01-16T23:58:00.005+02:00

En smarriger chokoboll. Vet ni, de var kolossala och sjukligt goda i Serendipity idag. Den där bollen är dessutom bara en halva.

Hur kan huset som ser ut som det värsta kråkslottet utifrån vara jordens bästa café/bar inuti? (Linda fotade)

Med Linda och Riina diskuterade vi allt från syn på kärlek till problem i Afrika och Mellanöstern. Känner nog att jag måste läsa på lite mera; utan kunskap kan man inte uttrycka så hemskt kloka åsikter.

2010 so far

2010-01-16T15:06:00.007+02:00

I januari har jag hunnit med att:

1. bjuda Lotta, Karo, Lotta, Henrica, Malin och Elin (som inte ses på bilden) på lunch till vårt lilla bo. Otroligt kul att alla samlades. Bilden stal jag från Elins blogg.

2. uppleva den kallaste vintern på många år. -20 graders kylan gör sig bäst då man sitter inne i värmen och tittar ut på den genom fönstret.

3. i och med kylan upptäcka brädspelets tjusning. Menolippu (Ticket To Ride) är det bästa brädspelet jag någonsin spelat.

4. säga hej då till julstämning och julpynt i vårt första hem.

5. få en julkalender för sent. Visst är den fin? Mamma hittade på loppis och skänkte den till mig.

Tack och adjö jul, det var kul.

Jag återvänder

2010-01-12T15:14:00.002+02:00

Har vägrat inse att jullovet är över. Var uppriktigt sagt så fed up med allt som hette skola att jag övervägde att hoppa av. Trivdes otroligt bra med att pynja i hemmet, kocka, maratonkolla på serier, "snowboarda" (väntar på den dagen då jag får ta bort citationstecknen!), umgås med det bästa Karis-posset och bara vara.

Men nu då tjuren tagits vid hornen och förnuftet tagits till fånga är det bara att köra på. Lite utbildning mår man aldrig dåligt av.

Bilder på g.

Påminne igår

2010-01-05T10:54:00.005+02:00

Det var perfekt vinterväder.

Två mongon i backen. Eller ett mongo och Axel snarare.

Vi hade Theo med oss. Han vinkade alltid glatt från liften i sin blåa rock.

Dr. Pinsam och hans fru

2010-01-02T12:19:00.004+02:00

Axel och jag är töntarnas töntar. That's a fact. Höjden av töntighet nåddes igår när vi beställde första säsongen av Dr Quinn, The Medicine Woman. Haha. Det hörde till en av mina favoritserier när jag var liten och det skall faktiskt bli riktigt roligt att se på det igen (i verkligheten är jag alltså här hemma och studsar av glädje och förväntan över att få se på det - jag bara låtsas vara lugn. En dröm har gått i uppfyllelse!). Alias' andra säsong fick också följa med. Vi ser knappt alls på vanlig tv nuförtiden. Det är serier, serier, serier.

Ett telefonsamtal

2010-01-02T12:06:00.004+02:00

Mormor har svårigheter att komma på ett ord:

"Ja, hon har det där... alltså... vad heter det när man har svårt att äta?"
Jag: "Ätstörningar?"
Mommo: "Nej, int de. När man liksom it kan äta..."
Jag: "Anorexi?"
Mommo: "Nej."
Jag: "Bulimi?"
Mommo: "Nej it de heller. När man liksom it kan äta allting..."
Jag: "Alltså menar du vegetarian?"
Mommo: "JO just det!"

K.U.K. 09-10

2010-01-01T12:51:00.019+02:00

Alias-spel, hotdog-buffé, cocktailpinnar, julstjärnor och härliga människor: kan man få säkrare kort för att få en fest att lyckas?

Kalles Underbara Kalas blev benämningen för nyårsaftonen 2009-2010. Vädret var på alla sätt och vis på vår sida med rikligt med snö och sköna minusgrader. Jag var klok nog att skippa champagnen och enbart hålla mig till cider och vin och trots att hemkomsten inte blev förrän cirka klockan 4 i morse njuter jag ändå av en krapulafri dag idag. Tack Sara och Kalle för ett finfint party.

Norskan och jag befann oss på samma partaj.

Riina kände äkta glädje inför det nya året. Notera hur hårt hon håller i flaskan.

Inledde givetvis det nya året med ett litet pusskalas.

Mina best buddies.

Chäälek.

Troligtvis det rotigaste gruppfotot genom tiderna.

Sköna qvinns.

Sandra hon lever, hon lever, hon lever än

2009-12-30T16:23:00.005+02:00

Det var förskräckligt roligt att vara i Påminne igen. Finlands sydligaste och säkert minsta skidcenter bjöd på härliga déja-vus från lågstadietiden. Till och med lukten i skiduthyrningen var den samma.

Äventyrandet av mitt liv började dock inte så bra. Jag kände mig lika smidig som en elefant när jag inte ens lyckades ställa mig upp på snowboarden. Helt befängt att det kan vara så svårt, tänkte jag. Och tungt. Efter fem minuter ville jag bränna handskarna på bål (och snöbrädan också) och bada naken i snön. Håret under hjälmen såg inte som hår längre, snarare gråbruna alger. Jag var genomvåt av svett. Men efter några tafatta försök började det gå och efter bara två timmar i lilla backen lärde jag mig att handskas med liften och komma ner helskinnad utan att falla.
Plogade självklart som en idiot, men är faktiskt förvånad att jag redan tyckte att det var så ofantligt roligt. Skönt att bara swischa ner för backen. Är så glad att jag tog mig an det här -hoppas det går lika bra nästa vecka.

I övrigt då?

1. Axel och Jennifer utgör det optimala sällskapet: Axel (en eloge till min pojkvän för hans otroliga tålamod) kan medan Jennifer också är nybörjare.
2. Handskydd är ett måste! Föll endast två gånger på reven men desto oftare tog jag i med händerna. Belastningen på handlederna är enorm. Tackar Laska för att han lånade mig och Jenne handskydd.

3. Perfekta sättet att vara ute på. Känner mig rent av hög på syre.

Morgonmålet, latinamerikanska rytmer och ett steg närmare döden

2009-12-29T23:38:00.003+02:00

Är det bara jag, eller längtar ni andra också efter att få dänga in med (gudbevars så Ekenäs jag just lät) morgondagens frukost så här på kvällen? En favorit för tillfället är gröt med blåbärssylt samt limpa med kalkon och pari skivor Oltermanni. Mumma.

Idag har jag varit på Zumba. Sjukt roligt att dansa. Imorgon är det Påminne som gäller. Jag darrar redan.

Och HUR jag saknar

2009-12-29T11:43:00.010+02:00

Det sämsta med att bege sig bortom landets gränser för en längre tid är nog det att man träffar människor man går så fruktansvärt bra ihop med. Chanserna att man någonsin kommer att bo nära varandra igen är rätt så små, vilket gör det hela lite smärtsamt. Igår fick jag en svensk på tråden, världens härligaste svensk för att vara mer korrekt.

Jannika Waldenström, HUR jag saknar dig!

Jag och Jannika på tunnelbanan på väg till Londons centrum för lite partaj. Våren 2009.

Tack Gud att Ida-Lotta bor i Finland åtminstone.

Åh nej

2009-12-28T14:10:00.004+02:00

Jag inledde måndags"morgonen" med att gråta en skvätt. Såg det sista avsnittet av Lilla Huset På Prärien. Efter det gjorde jag misstaget att se ut genom fönstret.

REGN.

Jag hade faktiskt för avsikt att bege mig ut i en backe långt bort från allmänheten och ta mina första åk på Axels gamla snöbräde. Den drömmen gick i kras. Jag som varit duktig och handlat kläder och allt.

Försökte få Axel övertalad att åka till IKEA och inhandla vår gemensamma julklapp. Han hävdar dock att föret inte är det mest optimala. Jag surar i smyg.

Så i väntan på minusgrader och kvällens innebandyträningar istället då.

Jularnas jul

2009-12-27T23:39:00.007+02:00

Har haft allt för roligt för att uppdatera. Julafton och juldagen var de bästa i mannaminne. Har ätit skinka, älgköttbullar, sill, choklad och Hese-mat. Har fått presentkort till Brasserie och hårklippning, pengar och väldigt välbehövda husgeråd. Har besökt Ödets Bo och mellandagsrean i Sello där jag införskaffade skidkläder och varrrma vinterstövlar. Fantastisk mat, fantastiska presenter, fantastiskt umgänge och fantastiska shoppingfynd.

Jag mår som en prinsessa.

För exakt en vecka sedan...

2009-12-20T13:33:00.007+02:00

... var vi på Lucia-kröningen i Karis kyrka.

Jenne var fin.

... och så firade vi Troys 2-årsdag.

Bland bovar och banditer

2009-12-16T17:23:00.000+02:00

Nej herregud.

Det blir svårt att toppa årets julkort

2009-12-16T15:23:00.005+02:00

Mina brorssöner, riktiga bastufinnar.

Jag dog av skratt. Tack för att ni gjorde min dag, Vasa!

Nytt på Landsbrovägen

2009-12-15T22:03:00.006+02:00

För en liten tid sedan inhandlade jag några bilder och vykort på Ateneum i Helsingfors. Många var fantastiskt fina. Nu hänger de i form av tavlor (ramar från Säästö Pörssi) på väggen i vårt kök. Här kommer två av fyra.

Tyckte det där pancace-racet i mitten såg så ofantligt roligt ut.

Lider du av törst? Släck problemet med ett ENORMT glas öl.

Önskar Eder en god natt.

Televisionen och jag

2009-12-15T20:04:00.004+02:00

"Va gör du?"

"Siter o siir på teevee."

Säkert ett relativt realistiskt exempel på mången telefonkonversation de senaste åren. Jag ställer mig dock frågan: finns det någon i den här världen som SITTER och ser på TV längre (söndagsmiddag hos mormor/svärföräldrar räknas inte)? Jag kan inte minnas när jag senast gjorde det. Jag ligger. Utbredd över soffor, vardagsrumsbord eller varför inte vår sköna matta. Finns det en stol lyckas jag med säkerhet hitta ett sätt att ligga i den också. En riktig mysoman har det för övrigt blivit av mig: det skall vara filtar och candles, all day long.

Julklappstipsen!

2009-12-15T12:23:00.003+02:00

En påminnelse till jultomten: i år önskar jag endast bidrag till Stockholms-resan och min kommande hobby snowboarding.

Vänner

2009-12-14T23:12:00.008+02:00

Jag tycker att man har rätt att vara självisk när det kommer till att välja sitt umgänge. Något av det viktigaste i ens liv måste ju vara de människor som är i ens omgivning och på något sätt påverkar ens liv.

Ändå lever jag enligt devisen "Man kan aldrig ha för många vänner". Det gäller bara att veta syftena med de olika vänskaperna. Nu hörs det som om jag ser mänskor som experimentråttor i labb, men allvarligt talat: varför skämmas över att det är så det är (för mig)? Alla vänner behöver inte vara de där som man till 100% anförtror sig allting åt. Huvudsaken är väl att man är på samma våglängd. Kanske det finns vänner man motionerar med, tar en kaffe med nu och då av gammal vana, festar med, umgås i skolan med eller varför inte bara är barndomsvän med?

Själv har jag kompisar som jag lärt känna i lekis, lågstadiet, högstadiet, gymnasiet, utomlands, i Folkkis och Gud vet på vilka alla ställen. Och alla de jag lyckats hålla kontakten med genom åren uppskattar jag fortfarande. Jag är nämligen allt annat än en ensamvarg och ärligt talat njuter jag, riktigt mycket, av att ha ett stort socialt nätverk. That's just me.

Kvalitet kommer ändå före kvantitet. Det viktigaste av allt är att alla de där människorna man omger sig av får en att må bra. Och just en sån träffade jag på juridik-prepkursen för ett och ett halvt år sen. Hon heter Anna och är sjukt härlig! Hon är en såndär vandrande sol som bara sprider glädje omkring sig. Ibland tycker jag faktiskt människor förtjänar lite extra cred för att de är så himla bra.

Hittade bara den här stengamla bilden. Linn-Marie, jag, Malin, Anna - en sommar då Anna besökte Nordns Paris.

Så, veckan inleddes med buller och bång med ett stycke filosoferande. Men jag är bara så glad, efter en massa asiga nedgångar och funderanden hit och dit, att jag känner att allting är bra. Pojkvän, vänner och familj: för en gångs skull fungerar det.

Om att sporta

2009-12-14T19:13:00.002+02:00

Det råder kyla på cirka -12 grader utomhus. Då är det rätt så skönt att man försett sig med ytterligare en möjlighet att motionera inomhus. Jag har återanvänt till innebandylaget FBC Elit. Länk, spinningcyklar och Body Attack i all ära, men vad slår egentligen en lagsport?

Det inte så utrotningshotade djuret

2009-12-11T17:19:00.002+02:00

Dammråttan ställer till med problem i vårt residens. Varenda vecka måste vi ta till hårdhandskarna då tusentals dammtussar ligger utspridda över golvet. Det skall dock bli ganska skönt att sätta på dammsugaren: Axel står nämligen och sjunger två låtar, antingen "Hos dig är jag stark" (eller något liknande av Patrik Isaksson) eller ramsan "Vem är du, vem är jag, levande charader".

Ärtsoppa och plättar

2009-12-11T10:49:00.008+02:00

Igår blev det ärtsoppa och plättar till middag. Herremingud, så jag harunderskattat den kulinariska upplevelse ärtsoppa medför. Vi har kockat rätt så okej under de här två månaderna på Landsbrovägen, men gårdagen slog det mesta med hästlängder.

Med risk för att skryta: jag var verkligen sjukt bra på att steka igår. Plättarna ser ut som mommo Doris' plättar och smaken är därefter också. Nybörjartur eller början till en plättstekarkarriär?

Mera soppa åt folket!

God morgon

2009-12-10T14:32:00.002+02:00

Klockan är halv 3 på dagen. Jag har just vaknat. Ack, denna dygnsrytm. Nåväl, det var åtminstone en väldigt trevlig get-together igår hos vår lärare Radu i Åbo.

Jag kan inte hjälpa det men...

2009-12-09T01:08:00.004+02:00

... människor, som är ute och promenerar när jag kör hem från jobbet halv 1 på natten, skrämmer mig.

Idag har jag förresten upplevt mitt livs mest dramatiska jobbdag. Därtill har jag lidit av lite illamående. En inte helt perfekt dag kan tyckas, men jag har ju åtminstone tjänat lite pengar.

Glädjeämnen à la måndag

2009-12-07T23:10:00.009+02:00

1. IKEA leverar den här:

Om bilden skildrar verkligheten det minsta, kommer den här lilla piecen att passa perfekt som databord, förhoppningsvis i köket eller i vardagsrumshörnet.

2. IKEA levererar också en sån här:

En magnetanslagstavla. Vår ena vägg i köket är så naken och tom att en dylik grej kunde göra susen. Axel och jag går dessutom ofta om varandra med våra dussintals scheman (träningar, skola, upcoming events [för vi är så party people...], etc.) Kanske praktiskt inte alltid behöver vara fult?

3. Jag och Essi, som går på Språk och turism på VNF, har startat ett projekt där målet är att svensk- och finsktalande, genom att samarbeta med varandra, skall lära sig det andra inhemska språket, dvs. en finsktalande skulle lära sig bättre svenska och vice versa. Tyngdpunkten kommer att ligga på att tala. Efter att ha satt upp en lapp med lista på torsdagen har vi redan totalt 9 medlemmar. En kurs torde således gå att ordna. Spännande!

Mättnadskänsla

2009-12-06T15:53:00.004+02:00

Det är svårt att känna hunger efter att man proppat i sig en trefjärdedels vindruvsask. Mättnaden till trots nalkas det ändå pajbakning här på Landsbrovägen. Fetaostpaj är kanske något av det bästa saltiga tilltuggen som finns. Blir smaskens även utan oliver. Och vitlök.

Dagens fråga

2009-12-05T17:18:00.007+02:00

Måst man faktiskt betala tv-avgiften om man enbart använder apparaten i fråga till att se på Sex and the City? Suck, antar att det ändå faller på Axels tv-vanor. Vissa är beroende av alkohol, andra av tobak, sex, mat - you name it. Men Axel, ja, han är enbart beroende av text-tv.

Ibland lider jag faktiskt.

Den dä Pumpppviikin

2009-12-03T12:10:00.002+02:00

Vet ni att Pumpviken är så fruktansvärt vacker idag? Vattnet är så där klichéaktigt kristallklart och allting ser ut att vara beklätt av socker. En fröjd för ögat, som en viss lärare i högstadiet skulle ha sagt.

Min mission

2009-12-02T22:59:00.005+02:00

På VNF är andan slapp och arbetsivern inte särskilt hög, åtminstone inte på min linje. Det säger väl sig själv om skolan har en plats som heter Mysgropen. Det är således lätt hänt att man blir lite uttråkad, därför har jag som uppdrag att lära människorna i min omgivning lite kariska (jag menar, man får ju ta seden dit man kommer, inte sant?).

Först får man lära sig att det heter Karis och inte Kaaaaris. Min kompis Anna-Maria har gjort stora framsteg. Hon låter alltid nu som då ett "koma (komma)" slinka ut. "Myky" har hon börjat använda dagligen.

Tragedi

2009-12-02T14:50:00.003+02:00

Mina tankar går ständigt till mina barndomsvänner och grannhuset på Djupsvängen. Förfärligt hemskt det som har hänt. Sänder varma tankar till er.

Bobben

2009-12-02T10:56:00.003+02:00

Nästa gång mitt hårs nyans går allt för mycket mot orange yet again och jag tvingas ta mig till frisören, tänker jag låta mig inspireras av följande kvinna och försöka få en sån här frilla:

Agyness Deyn. Slående vacker, sjukt härlig stil.

Det här med återvinning igen

2009-12-01T21:59:00.007+02:00

Vart i Karis kan man föra så kallat hårdplast? Och kan man sortera bioavfall om man är utan kompost?

Det lättaste man kan göra om man vill vara med och spara på resuserna (vilket jag självklart tycker att man skall) är att sortera (och släcka lamporna). Men farao, vad Rosk N Roll är otydlig med informationen på sin hemsida. Eller är det jag som är dum?

Vi

2009-11-30T13:59:00.003+02:00

Här är vi, fotade av Nina, hos henne och Mavve. En stor kvinna med sin lilla man.

En helg i G:ets tecken (glögg, gender-bender och gay)

2009-11-29T22:17:00.006+02:00

Jag är några goda pajbitar, två risgrynsgrötsslevar, en kebab och massa annat, rikare.

Det har varit en tung, men fruktansvärt rolig helg med Glöggrunda på fredag och Gender-Bender Bash hos Nina och Mavve igår. Väntar på att bilder skall dyka upp på Facebook.

Igår väckte jag och Axel uppmärksamhet när vi vandrade hem längs Centralgatan i Karis. Två gånger körde en bil förbi och skrek "Homon! Vittu så homot" och kastade en ölflaska ut genom fönstret. Bara för att jag var en 165 cm lång byggare med svettigt hår, verktyg av plast, pilotglasögon à la biologilärare och en saftig mustasch och för att Axel var en 193 cm lång 80-årig tant med klänning och vackra ögonfransar? Well, ni får avgöra imorgon om vi förtjänade dylik behandling. Då hoppas jag på att kunna sno en bild på "Rut och Greger".

Update:

Hade glömt att jag tagit en bild på ena halvan. Axel såg verkligen kvinnligare ut, men det här är den enda sneak peaken jag har att komma med:

En-litersölen ter sig inte så stereotypiskt tantig. Antagligen inte håret på bröstet heller. Men i sin helhet var det nog längden som gjorde hela utstyrseln bisarr. Torde komma med bättre bilder inom de närmaste dagarna.

À La Maison

2009-11-26T21:02:00.008+02:00

Vårt vardagsrum.

IKEA bjöd på fin golvlampa och snygga ramar tyckte vi. På väggen hänger jag och Axel. Fotona är tagna av Nina.

I många fall i livet tycker jag att devisen "less is more" är att följa, men när det kommer till hemmet är det nog detaljerna som gör det. Visst, man är fattiga studeranden och alltid saknas det något. Jag menar, hemmet utvecklas ju ständigt (åtminstone om man vill). Det är svårt, och knappast inte meningen heller, att få alla saker på rätt plats på direkten. Men fastän väggarna och hörnen är lite kala än, så tycker jag att Axel och jag lyckats rätt så bra med att, med de pengar och möjligheter vi haft, inreda vårt första riktiga hem.

Tragisk bildkvalitet, jag vet. Och jag beklagar.

Homecoming... a couple of days ago

2009-11-26T14:25:00.004+02:00

Nu har jag varit hemma i fyra dagar. Jag älskar Karis, fastän Rom nog är den vackraste stad jag någonsin sett. Det var en bra resa.

Jag på St Peters torg.

Kan någon svara på denna fråga: kan man återanvända yoghurtburkar? Och andra plastgrejer såsom tvättmedelsflaskor? Var skall de recyclas i så fall? Och hur är det med vanligt papper: får man föra anteckningspapper o.d. i en vanlig pappers/tidningsinsamling?

Tacksam för svar!

Rrroma

2009-11-17T22:43:00.004+02:00

Hej bovar och banditer.

Imorgon drar jag till Italiens huvudstad med klassen. Det enda som ringer några klockor är Colosseum och Vatikanstaten. Annars är jag helt out. Jag förväntar mig wunderbara pizzor och snålvattenframkallande pastasåser.

Jag önskar mig själv la dolce vita där nere. See you Sunday.

Är det måndag eller...?

2009-11-17T09:44:00.002+02:00

Sur start på tisdagsmorgonen. Hade knappt hunnit slänga i mig frukosten och kasta på mig kläderna innan de ringde från Västis och frågade vad det blivit av min kolumn som skulle in i fredags. Fffffffffffffff. Hur kunde jag ha missat så totalt? Bedrövligt, Sandra.

After work

2009-11-17T01:29:00.003+02:00

Två reissumies med kalkon och ost. Den härliga nya yoghurten rabarber-jordgubb av Valio. Facebook och bloggar i all sköns ro när största delen av Karis ligger i nattlig dvala.

Dessa är faktorer som på ett alldeles ypperligt sätt får mig att slappna av efter en kvällstur på ABC.

God natt, mina vänner.

En fullständigt fabulös helg

2009-11-15T21:35:00.002+02:00

På lördag nalkades fastligt trevliga festligheter då Axels och min inflyttningsfest gick av stapeln. Jag själv minglade som en tok med vinflaskan i högsta hugg. Verkligt trevlig samvaro blev det med de cirka trettio gästerna som kom, såg och segrade i vår lilla hydda. För att summera kvällen på enklaste vis har jag gjort en lista.

Kvällens:

snyggaste örhängen: Riinas
glittrigaste: Ika
fullaste: allt för många kandidater
ljusblåaste: Rappu
modemiss: Axel (inomhus-flipflops)
patologiska lögnare: Linda
chipsätare: Malin
had-för-brått-när-han-sku-lag-sig: Axel M
kameralataste: jag (kameran var inte på en endaste sekund)
mest säregna gåva: Erikssons råttfälla
mest intelligenta gåva: Saras och Kalles "tubklämmare" (ni vet, en mojäng som skall klämma ut det sista ur t.ex. en senapstub) i form av en mini-elgitarr i trä

Nu väntar en vecka av program. På måndag jobb, tisdag spelkväll i Serendi och på onsdag blir det avfärd till Rom för fem dagar.

Kakkakorven

2009-11-12T14:39:00.005+02:00

Axel står och upprepar mantrat "kakkakorv" i sovrummet. Det är svårt att inte vilja ignorera honom.

25 "kakkakorv"-utrop senare: Låt oss köra en poll. Vem tycker ni bör känna sig mer lyckligt skattad över att få vara tillsammans med den andra när det kommer till gåvor?

Kandidat 1: Jag

Erhöll denna när Axel kom hem från Sverige på tisdag. Doftar gudomligt gott: 10/10.

Kandidat 2: Axel

Erhöll två liter öl när jag kom hem från Ryssland. Classy, inte sant?

En fråga

2009-11-11T23:50:00.003+02:00

För mig är det första riktiga vintertecknet när pappa bär pipo. Dock har han den hemskt sällan ens över öronen (läckert) och han är nu sen den som har gett envisheten ett ansikte.

Min fråga berör sålunda resten av det finländska folket. När ska man inse att vintern ÄR kommen (åtminstone temperaturmässigt)? Det är tydligen hemskt svårt att komma till insikt med att man får och i allra högsta grad skall klä på sig. Män speciellt tycks föredra att gå omkring med svintorra, knallila, förlamade fingrar. Föreställ er ljudet när någon skär kniven i ett glasfat, när naglar dras på en tavla eller när två styroxbitar utövar ett eget litet musikstycke. Det är känslan jag får av att enbart se på dessa kroppsdelar som ser ut att behöva amputeras vilken sekund som helst.

SKAFFA VANTAR OCH VÄRM ER FÖR GUDS SKULL!

La Mormor

2009-11-11T14:23:00.003+02:00

Min mommo är nog THE grandma. Hon lyckas vara fnissframkallande rolig på ett sånt där omedvetet vis.

Häromdagen samtalade hon, jag och mamma över en kopp kaffe. Plötsligt började hon prata om någon bekant som det hade gått utför för.

"Jaa, sen började han visst hänga på den där... hmm... baren i Kanaltorget, vet ni?"

Att inte referera till den legendariska puben Evalds direkt är som att inte veta var kyrkan i Karis ligger. Alla känner till Evalds. Men mommo tar det som en random paikka. Tyder väl kanske, som tur, på att hon inte hängt mycket där i alla fall.

Sandra Turist - inget nytt under solen and attention camera folks!

2009-11-09T22:52:00.005+02:00

Denna bild knäppte Miilo på mig i smyg i Ryssland. Visst är hon duktig?

To all of you camera people out there: tänk er att en person inte vet desto mer om fotografering och inte direkt tänker sig en karriär inom den branschen heller. Ändå vill han/hon gärna köpa en BRA (system)kamera för att börja ta hyggliga bilder.

Vad skulle ni rekommendera åt denne nybörjare? Vi snackar alltså hyfsad prisklass och hyfsad kvalitet. Alla som har den minsta insikt i frågan, aktiveren eder och hjälp mig! Syftar på t.ex. redan ovannämnda fotograf och min syster.

Husets hjärta

2009-11-09T18:45:00.007+02:00

Ja just det. Hur blev det nu sen att se ut här hemma? För att vara ärlig så är det bara köksdelen jag är riktigt nöjd med. Sov- och vardagsrummet saknar finslipning ännu och jag visar dem först när jag är sisådär tillfreds.

Jag tycker att vi sist och slutligen fick ihop en rätt så bra mix av alla möjliga prylar. Här finns saker från loppis (köksmöblemanget som vi målade om), Säästö Pörssi, Jysk, IKEA, mommo, Axels föräldrar (den ljuvliga trasmattan i blått, lila och vitt), födispresent från kreativa Elin (dynan med tryck av mig och Axel) och Marimekko. Väggarna är lite kala än och saknar fotografier och dylikt.

Klicka för förstoring!

Ett hem blir nog aldrig färdigt och det är ju det som är det härliga: att man alltid tillåts vara kreativ och ändra miljön enligt humör på den plats där man tillbringar mest tid.

Plus och minus

2009-11-09T17:48:00.004+02:00

Dagens +:

jag handlade två par skor för 2 euro. Min ekonomi tillåter knappt det, men vadå, ibland måste man unna sig
jag besökte mommo och mofa med mamma
jag skall på länk med Riina
jag har fått lite fler idéer till sovrummet - IKEA kallar
våra blommor lever ännu
jag har begrundat mina levnadsvanor och dragit en massa slutsatser; möjligheten till förbättringar är större än någonsin

Dagens -:

jag struntade i dagens två skoltimmar
bananerna i fruktkorgen ruttnar (det är verkligen förargligt då man måste kasta mat)
att jag insett hur dyrt mitt liv är: ett exempel är att jag fr.o.m. nu skall betala skolans månadsavgift på 220 euro helt själv (definitivt en orsak till att dra arslet till stället)

Not so diligent

2009-11-08T22:23:00.006+02:00

Det börjar kännas som att konceptet Sandra och skolarbeten helt enkelt inte längre går ihop. Var är ivern, var är den flitighet som en gång genomsyrade mitt liv? (försöker alltså påstå att jag var duktig i gymnasiet, men där hade jag verkligen också mina lata stunder) Tror jag lever i en mycket ond cirkel för tillfället. Det måste brytas. Jag sover och motionerar för lite och mat proppar jag i mig alldeles för mycket. Allt är som det brukar med andra ord. Så här har det varit så länge jag kan minnas.

Inhandlade i veckan ett nummer av finska tidningen Fit och den innehöll faktiskt en hel del intressanta grejer. För en gångs skull har jag insett att jag måste sluta frossa. Det funkar inte att hålla sig i veckorna, för att sedan trycka i sig mat som om man fick betalt för det när helgen kommer. Man måste helt enkelt bli en sån där som "dricker en kopp kaffe och äter en bit mörk choklad" och njuter av det. Ja, minus kaffet och MÖRK choklad för min del då. Håhhå. Jag har nog inte alls varit bra på att ta hand om mig själv och min kropp. Jag vill lära mig njuta. På ett nyttigt sätt. Jag vill inte vara träningstok i ena stunden och soffpotatis i andra. Jag vill inte växla mellan att vara hälsofreak och superfrossare. När det kommer till det här vill jag vara så normal som det bara är möjligt.

Jag förstår att det här är privata samtalsämnen, men den som känner att den vill kommentera får hemskt gärna göra det. Har du tips på vad som funkar som morot för dig, vad som get you going när det kommer till att ta tag i saker? Tycker du det här är helt absurt och att det är den naturligaste saken i världen att fylla livet med en bra balans av motion, sömn, matvanor och njutningar? Känner du igen dig i min situation? Alla åsikter och tankar är välkomna.

The Transformation

2009-11-07T14:14:00.005+02:00

Sandra med fiskmun och mer än 10 cm kortare hår. Damn jag hade långt hår! Det blir skit på bild, men i verkligheten är jag nöjd. Fick det som jag ville ha det.

Just about to get a haircut

2009-11-07T02:56:00.004+02:00

Om 9 timmar skall jag befinna mig hos frissan. Eller får man kalla sin manliga frisör för "frissan"? Hur som helst, ett rejält klipp skall det bli. Kan inte förstå att jag gått omkring med den här ryamattan så länge. "Blont", stripit, långt, tunt hår - inte en särskilt tilltalande kombination enligt mig (och säkerligen de flesta andra). Vi får bara hoppas att morgondagen gör slut på den mycket grava situationen och istället för med sig en snygg frilla.

Så här glad blir jag av att se mig själv i web camen. Hurra för saxen!

Nu jinxar jag helt säkert klippningsprocessen, men ungefär så här hoppas jag att mitt hår skall bli. Kort(are) hår skall bli gudomligt skönt. Hoppas innerligt att det blir lyckat.

Så, bloggar om mitt hår - det är vad jag gör kl 3 på natten. Bakom mig har jag ett biobesök som definitivt var värt pengarna samt en angenäm visit till Serendipity. Nu tänker jag lugna min rastlösa själ med att ladda upp bilder på Facebucci.

Inglorious Basterds

2009-11-06T19:02:00.004+02:00

Ikväll blir det denna film på lokala Bio Pallas med Riina och Julle. Hoppas den är värd all hype.

Att sträva efter

2009-11-06T13:52:00.003+02:00

Visst är det roligt med mål? Man borde nog ha ett eller två stora mål per år. I år ämnar jag lära mig åka snowboard. Så där påriktigt liksom. Får se hur det går. Jag är en drömmare, en visionär, och det är där de flesta av mina planer brukar stanna. Men nu när vi ändå kom till drömmarnas land kan jag ju fortsätta med att berätta att jag någon gång gärna skulle lära mig spela piano, dansa någon riktig dans (typ salsa) och fotografera.

Jee jee jee jaa.

2009-11-04T22:33:00.004+02:00

Nu har vi fått internet, hipp hipp hurra.

Oturligt nog har jag ändå en lite trög dag idag. Känner mig lätt deprimerad. Kanske av följande orsaker:

1. Jag for inte på franskan idag. Har inte varit på tre veckor (de två tidigare pga. jobb och resa - idag av ren lättja). När Axel åker till Sverige skall jag koncentrera mig på det språket och ta fatt det jag missat. Jag har nämligen blivit en riktigt hemmig hemmafru nu som bara vill myyyyyyyyyyysa dagarna igenom känns det som. Skärpning.

2. Är efter litegrann i skolan också. Eller rättare sagt: jag har 70 sidor kvar av en historiebok att läsa - på engelska då givetvis. Fuck. Den är så tung, tung. Men den läsningen lovar jag mig själv att jag fixar nu på helgen. Good, Sandra.

3. Jag "hinner" inte träna. Hade en period på två-tre månader som jag var så duktig, så duktig. Nu har det skitigt på sig rejält och jag behöver självdisciplin (till det mesta i livet verkar det som just nu).

4. Tiden flyger iväg och jag hinner absolut inte med. Jag tror det helt enkelt har varit för mycket nytt på ett år. Jag känner mig som en vilsen tonåring, när jag i själva verket borde vara en mogen 20-åring (vad nu sen det är) full av glädje och livslust (okej, det här ger ju uppenbarligen lite självmordsvarningar, men tro mig, så allvarligt är det inte).

Kanske allt det här bara beror på mörkret. Eller det där som återkommer en gång i månaden. Eller brist på självdisciplin.

Faktum är dock, att mest av allt tror jag att allting beror på just det att det har gått för fort, att jag borde trappa ner; riktigt reda ut för mig själv vad jag vill få gjort och helt enkelt göra det. Tror jag måste brainstorma mitt eget liv litegrann. När det någon gång tidigare känts som om tiden rusat iväg och jag inte hunnit med, har orsaken legat i att jag for one reason or another är håglös. Antagligen har det varit så mycket på gång att jag bara lagt ner allting. För stora krav är aldrig bra. Nu gäller det dock att rycka upp sig. Så här kan man ju inte ha det.

Jag borde vara nöjd med och glad över att jag for på en resa till Ryssland och hade roligt där, skrev en artikel till Västis om det, lämnade in min engelska review i tid. Dessutom jobbar jag på ABC minst en gång i veckan samtidigt som jag just flyttat hemifrån och börjat lära mig att ta hand om mig själv påriktigt. Veckans höjdpunkt är förhoppningsvis den rejäla klippning som skall äga rum på lördag. Vem vet, kanske allting hänger på håret?

Nu skall jag sluta vara en sådan sucky deppare och ta tag i vardagen igen. Alla har vi våra svackor - nu skall jag ut ur min.

P.S. Lite roande det där med hurudant humör man kan vara på i början av bloggen (rubriken) jämfört med hur det tar sig mot slutet. D.S

Slow

2009-10-17T12:59:00.003+03:00

Det blir lite dåligt med uppdateringarna nu för en tid framöver. Kom hem till mamma och pappa som hastigast för att ta itu med adressanmälan och annat tråkigt. Ja, Axel och jag har alltså äntligen flyttat nu. Alla basmöbler är i princip på plats, men lite smått och gott finns det att fixa ännu. Bilder hoppas jag på att komma med nästa gång.

Det är sådana här dagar

2009-10-05T19:42:00.006+03:00

... som man inte kan göra annat än längta efter kvällar i Serendi. Helst skall man ha beställt något gott (typ varma smörgåsar eller hamppare) och ha bra sällskap när man sitter där och diskuterar livet i det dunkla skenet. Här nedan följer ett lysande exempel på en perfekt höstkväll som ägde rum för två veckor sen.

Jag och Malin gjorde oss inte helt bra framför kameran. Bäst att täcka in lite då, tänkte vi.

Linda däremot var söt som alder förr.

Varma smörgåsar finns det faktiskt också en bild på, men de såg så otroligt äckliga ut. På något sätt fick jag auraostklicken att se ut som snor, för att nämna ett exempel. Det ter sig för mig orätt att skymfa Serendi offentligt genom att sätta ut en så pass, för dem, osmickrande bild.

Clubbing in Karis/Karjaa

2009-10-02T12:35:00.015+03:00

På onsdag var det fest. Juridiklinjen stod först i tur att arrangera en av, högst troligen, många kommande folkkis-fester på After Eight. Temat var black n' white och förfesten hölls hos Amanda. En bra kväll med tillräckligt mycket alkohol och sjuka juttun.

Emmy och Amanda.

Jag blev verkligt förtjust i muminmamma-badrocken. Värre var det med de pinka crocsen. De bar jag mest för att mocka Amanda. Samma sak gällande det otroligt flickiga diademet. Amanda är helt enkelt väldigt tjejig och rosa av sig.

Dagens outfit stod ändå Lupala för.

Slutligen nådde vi After Eight. Här Amanda, som utstrålar fasligt härlig energi.

Rätt så mycket människor.

Johu, min klasskompis, är längst till höger. Hon deltog modigt i en öldrickartävling.

Emma och Amanda myste till det.

Anna-Maria (en till klasskompis) och Byggmästar (från juridik).

Jag och Johu. Är medveten om min otroligt tillgjorda min (VARFÖR kan man inte le naturligt när en kamera dras fram?).

Dagens

2009-09-30T15:22:00.002+03:00

Mommo, som imorgon fyller 79 år, fick mig rejält generad idag. Hon är en liten pratkvarn och jag är van med det mesta, men idag hade jag nog fallit av stolen om jag suttit på en.

Mommo: Har du och Axel sovit i er lägenhet redan redan?
Jag: Nej, vi fick sängen först igår.
Mommo förtjust (med ett glatt och finurligt ansiktsuttryck): ÅÅÅH, då blir det invigning av den i natt! Och myky sovas lär det inte bli för er, hahahaha. Men det e ju kiva deeee.

Jag dog litegrann inombords.

Om att flytta (sett från den ljusare sidan)

2009-09-29T10:41:00.007+03:00

Lycka är:

- när mamma ringt till IKEA och bett dem skicka delen som fattas från vitrinskåpet
- när man hittat en fin säng och köpt den (min och Axels första gemensamma investering --> inkasserar några av de där genanta vuxenpoängen, dock med ett fånigt leende på läpparna!)
- när man inser att det är en oerhörd lyx att flytta ihop i Karis först: ingen stress med själva flyttningsprocessen. Mammor, pappor, syskon och andra vänner och bekanta finns på plats om det skulle behövas hjälp

Nu skall jag börja sandpappra köksstolarna igen.

Vitrinskåpet från IKEA för så lite som 99 euro. Två glasdörrar hör också till. Delen som fattades från vårt skåp var ena halvan av bakväggen. Tycker personligen att bilden inte gör skåpet rättvisa. Det är svårt att få den riktiga känslan av en möbel på bild och i det här fallet gör nog avsaknaden av glasdörrarna enorm skillnad. Förhoppningsvis får vi snart se hur det gör sig i vårt kök.

Some pic-pic-pics

2009-09-28T20:37:00.030+03:00

Okej okej. Äntligen har jag tagit mig i kragen och fotat min och Axels kommande boning. Jag varnar dock för att jag inte hör till de bästa av fotografer. På vinden är det dessutom rätt så lågt till tak så det är på något sätt svårt att få till det, svårt att ge er en ordentlig helhetsbild. Här följer hur som helst några bilder, så att ni nu förhoppningsvis kan få ens en liten aning om hur platsen ser ut. Mera dyker upp efterhand.

Ingången. På vänstra sidan är dörren till badrummet. Till höger (en dörrkarm skymtar nere i hörnet) är sovrummet.

Det lilla söta badrummet.

Sovrummet
Bild 1: klädskåpen och ingången. Bild 2: andra hörnet av rummet. Bakom mig, på andra sidan rummet, är en tom vägg där sängen skall stå.

Det första man möts av när man kommer in på vinden: klädknaggor och hatthylla. Till vänster sovrummet, till höger fortsätter färden mot resten av lägenheten.

Bild 1: Längst bort har vi vardagsrummet. Bild 2: Axel står i utrymmet för köksbordet, sett från andra delen av vardagsrummet. Där fönstret är uppe till höger är kokvrån. Bild 3: Mitten av hela vinden: platsen där köksbordet skall stå.

Den pyttelilla kokvrån med orginalinredning från 70-talet. Kolla in det härliga mönstret på väggarna (material: korkmatta [!]).

Våra köksskåp beklädda med hyllpapper från Säästö Pörssi. Brödlåda fyndad på Emmaus-loppiset i Ekenäs. Iittala-glas. Längst ner vår mini-spis.

Tadaa; rulla ut röda mattan, gott folk! Första bilden på mig i min egen blogg. Höhhö. Likt en äkta Miss Universe visar jag upp vår fantastiska klocka från IKEA. Den är maffig och skall hänga på väggen i köket (alltså där köksbordet skall vara).

Så där. Då fick ni alltså ta er en sneak-peak av stället. Mycket jobb återstår. Det är endast krokvrån som är i okej-skick med alla kärl inflyttade. Men vi skall vara flitiga myror den här veckan och hoppas på snabba framsteg. Vill. Flytta. Nu.

Om att flytta

2009-09-28T11:50:00.003+03:00

Förtvivlan är:

- när IKEA inte levererar det enda man behöver (en billig och snygg säng hade varit önskvärd - dyra [och de flesta lite fula t.o.m.] sängar kändes inte som tillfredsställande alternativ)
- när samma företag glömt att sätta med en förhållandevis viktig del av en möbel i paketet (ena halvan av bakväggen till ett vitrinskåp)
- när man märker att det är otroligt mödosamt att slipa bort målfärg från gamla möbler (svett, damm, sjuka armmuskler)
- när man skulle kunna skita i allt som heter skola och bara ägna sig åt att flytta

Jag återkommer med Lycka är-listan och BILDER senare idag.

Jaada-jaada-jaada

2009-09-25T12:08:00.002+03:00

Vita prickar i halsen - Sandra stannar hemma från skolan. Pilatesen får jag nog skippa, men hur blir det med Pitin Malin och Linda? Vill inte smitta er med någonting, men såklart hemskt gärna se er.

Nu tror jag att jag skall bege mig till mommo och hämta lite grejer hon önskar bli av med. Hon och mofa skall nämligen bli stadsbor. De skall flytta till händelsernas centrum, Karis centrum.

Hört från klagomuren

2009-09-24T20:06:00.003+03:00

Liksom de flesta andra människor har jag komplex. Vissa morgnar är det helt enkelt inte annat än - ursäkta ordvalet - fittigt att vakna upp och se att ansiktet inte blivit ett dugg slätare. Jag har nu haft dålig hy sedan november i fjol. Den tid då hyn var som den lenaste babyrumpan är tydligen förbi. På kvällen kan jag ha övertygat mig själv om att måndagens bautafinne mitt i pannan har minskat i storlek litegrann för att sedan följande morgon upptäcka att det på båda kinderna har stuckit upp nya finnar likt svamparna som ploppar upp ur skogsmarkerna om hösten. Plopp plopp plopp. Överallt. Återigen ser det ut som om ett tredje världskrig har utkämpats i ansiktet på en.

Jag vet. Värre problem finns ju. Såklart. Jag får väl bara ta tag i problemet snart genom att uppsöka hudläkare och och få hoppas på att bli ordinerad någon kur. Jag vet att det inte beror på vad jag äter (hade en månads strejk på allt onyttigt i slutet på sommaren och det skedde absolut ingen förändring) och jag tvättar såklart ansiktet noggrant (men inte för ofta heller). Jag vet nog vad problemet är. Det är generna. Och sådant lär man inte kunna råda bot på så där bara.

Ilska och hunger

2009-09-23T16:19:00.002+03:00

Visst är det förundransvärt hur mycket familjmedlemmar och teknik kan bidra till att man frivilligt vill sparka sönder nånting och riva av sig håret? Det ironiska är det att det ändå är något av de viktigaste beståndsdelarna i livet, i alla fall i mitt.

Igår var alltså en ilskans dag. Att jag dessutom skulle på jobb kl 18 gjorde inte saken bättre. På måndagen inledde jag igen tillvaron som arbetande kassatant på ABC. Arbetsbördan är inte särskilt stor (jobbar 1-2 ggr i veckan), men fy helvete för kundservice (och jobb överlag) när man har som minst nerver till det. Till min stora överraskning blev jag dock på bättre humör av att jobba. Det var skönt att skingra tankarna lite. Enda negativa med att jobba så sent som till halv 1 på natten är att hungern når sådana nivåer att man skulle kunna sluka ett hus. Till och med biffarna på bottnet av bioavfallsroskisen tycktes igår utsöndra frestande dofter. Då är man nog redan sjuk i huvudet.

Hur som helst, idag är en ny dag. En bättre dag. Skolhelvetetidningen är utgiven och det mesta är frid och fröjd. Önskemål på listan är nu att få en miljon till att tillfredsställa min materialistiska hunger, att få åka till Sverige och träffa Jannika och shoppa sönder Stockholm, att lära mig flytande finska, att träffa Malin och Linda oftare och att få IKEA-besöket undanstökat för att slutligen flytta ihop med Axel. Vissa önskningar mer realistiska än andra.

Hilfe!

2009-09-17T19:38:00.004+03:00

Person jag inspireras av. Vem? Förslag? Skall fixa ihop ett litet personportätt tills imorgon om en person som på något förser mitt liv med inspiration.

Bildkälla

Gissa vem? Antar att det blir att skriva om honom. Jag är helt tom på idéer.

Trrraktor Alban och fröken Tomhuvud

2009-09-17T16:31:00.002+03:00

Idag lär tröskandet äntligen nå sitt slut för det här året. Jippi.

Min blogg känns, i ärlighetens namn, helt jävligt kakka. Aldrig förr har mitt skrivande känts så dåligt och jag så lost. Liksom, jag vet inte vad jag skall skriva om. Ändå vill jag fortsätta författa de här förbaskade inläggen. Kanske jag äntligen borde ta mig i kragen idag och fara och fotografera litegrann. Kanske jag på så vis får lite inspiration.
Suck. Det var så mycket lättare i London: då var alla intryck genuint nya och jag var själv ständigt i gång och upplevde massvis. Det var roligt att redogöra för allting. Vad vi gör i skolan och det faktum att jag så där halvhjärtat försöker få en fastare mage och lite mindre gropiga baklår intresserar nog ingen, ännu mindre hör de till ämnen jag vill diskutera på bloggen.

Nåja. No pressure. Vi ser vad som händer.

Oui, oui my friend!

2009-09-16T17:48:00.002+03:00

Idag skall kunskaperna i franska dammas av litegrann (vad som återstår av dem vill säga). Jag känner mig överambitiös (och old) när jag har anmält mig till en kvällskurs i Franska II på MBI i Karis. Lyckligtvis är Riina också där. Blir roligare så har jag på känn.

Om två veckor är jag och Axel möjligtvis inflyttade på vinden. Underbart. Bilder kommer den här veckan, jag lovar! En tråkig grej i anslutning till flytten är dock att jag förlorade kampen om skåpet jag ville ha. Gubben skulle tydligen ha det, snyft.

Den där Skalman

2009-09-15T18:58:00.003+03:00

Har jag berättat att min pojkvän är precis som Skalman? Ni vet, Bamses sköldpaddskompis (eller vad han nu är för slags djur) som lever sitt liv och alla rutiner enligt sin egen klocka.

Exempel 1:

- Sandra, jag är nog så jättehungrig nu. (Axel tittar på mig med stora ögon och pajar sig om magen halvt medvetet, halvt omedvetet - med andra ord gör han det delvis för få mig att trolla fram den här efterlängtade födan, delvis för att han helt enkelt är så hungrig att han inte kan hjälpa det. Före han får mat är det ingen vits att försöka leka normala. Axel funktionerar inte när han en gång insett att han är hungrig.)

Exempel 2:

- Oj oj, nu blev jag nog mittiallt så jättetrött hördu... (En fras som varit ofta förekommande kvällstid när vi legat likt avslappnade pösmunkar framför TV:n och kollat in en av våra favoritsitcoms That '70s show [med andra ord en helig och på alla sätt en njutningsfull, efterlängtad, välbehövlig och perfekt stund efter en hård dag]. Jag vänder mig mot Axel och ser att ögonen, mycket riktigt, knappt är öppna längre. Jaha, tänker jag och accepterar något jag lärt mig efter tre år med samma man: visaren pekar tydligen på sovdags. And there's nothing I can do about it.)

Tex Forum

2009-09-15T10:08:00.002+03:00

Jag fick en smärre chock när jag häromdagen traskade in i Tex Forum för att kolla in deras möbelsituation (den tidigare jumppasalens skyltfönster är nämligen fullt av begagnade möbler) och märkte att det var ett enormt (om än något dyrt) loppis där innanför. Jag hittade två väskor och ett par stövlar, eventuellt också ett skåp som skulle kunna agera förvaringsskåp för kärl på vinden. En stor spegel fångade också min blick. Problemet är bara att skåpet var reserverat så försäljaren sa att jag skulle komma tillbaka idag. Således blir det lite bråttom eftersom jag skall vara i skolan kl 11. Förhoppningsvis har jag turen på min sida och är ett skåp och en spegel rikare när jag kommer därifrån. Wish me luck.

Strings

2009-09-14T20:39:00.003+03:00

Det här med sexighet. Finns säkert lika många olika åsikter om vad som är hot som det finns åsikter om vad för slags mat som är god. Så visst, jag förstår (nästan) att somliga helt enkelt föredrar att ha en tråd i bum cracken 24/7. Det som ändå får mig att skrapa mig i huvudet av fundersamhet är fenomenet strings-på-gymmet. Av ren och skär nyfikenhet ställer jag frågan: varför? Varför strings när man tränar? Är det roligt när skinkan dallrar lite extra genom de tighta trikåerna? Är det en lättnad att troskanterna inte syns (men istället en hel stringstrosa)? Jag försöker att inte vara dömande, men i det här fallet har jag helt enkelt svårt att se poängen.

Pilates

2009-09-12T11:26:00.004+03:00

Jag skall bli en hejare på pilates har jag bestämt. Om några månader hoppas jag att jag inte krystar och pustar likt en kvinna som föder barn då jag utför något så (till synes) enkelt som att dra upp övrekroppen med bara de inre magmusklerna. Muscle-wise är jag verkligen i extremt dålig form.

Nu blir det Fatburning.

That's life

2009-09-11T10:10:00.004+03:00

Allting i mitt liv går ut på projekt och mål. Det kan handla om att klara sig i London som au pair i cirka tio månader, att läsa ut en bok, orka slutföra sommarjobbet utan att bli en ilsken självömkande bitch som ingen orkar med, att ta sig ut till sommarstället MINST en gång per sommar... etcetera etcetera etcetera.
Nästa projekt hör till de större. Jag skall äntligen flyga ur boet och flytta in med min längre hälft Axel. Vindsvåningen här i Karis lär passa oss perfekt och jag är ivrig. Sträcker från loppis till loppis i jakten på de små perfekta tingen som skall sätta guldkant på tillvaron i vinter. Vad vore livet utan materialism? Jag är min mamma evigt tacksam för att hon fått oss att inse det goda med att handla second-hand.

Kommer med bilder senare så att mina vänner i Vasa och Åbo (och var ni nu än befinner er) kan kolla in lyan och ta del av hur den sakta tar form. Nu: schule.

Från blogg till blogg

2009-09-10T17:29:00.001+03:00

En ny blogg - igen! Borde jag skjuta mig själv? Inse att jag är fruktansvärt irriterande när jag stänger och öppnar bloggar om vartannat? Tydligen har jag någon slags hat-kärlek till det här uthängandet.
Kärlek verkar det bli till hösten: nya vindar, nytt liv. Det finns massor att dela med sig av; det riktigt spritter till i fingrarna. I februari brukar ångesten börja bita sig fast i axlarna igen (med andra ord är det hatmolnet som drar sig närmare och gör min tillvaro lite mörkare) Bikini-ångest, påtaglig pengabrist, stress över sommarjobb och den ena problematiken efter den andra när det kommer till skolor och dylikt - nej huj. Om somrarna vill jag helst inte ge sken av att jag är så beroende av datorn (men vadå, verkligheten är ju vad den är, varför försöka påstå någonting annat... umgänget med datan är helt enkelt en av mina största cravings: det är bara att erkänna och inse). Den här gången hoppas jag att jag inte tar så stor stress, lever i nuet och helt enkelt bara delar med mig av min vardag till den som vill ha någon vetskap om den. Livet är ju faktiskt för kort för att tas på för stort allvar.

Nåja. Välkommen till min blogg. Nu kör vi igen.