Omväxling förnöjer

Fortsätt följa med mitt fullspäckade liv på bloggen sandraochsalt.ratata.fi. Ratata verkar vara en kul portal. See you there.

Rapport Vasa 1

De senaste dygnets konstateranden:

1. Tågrutten Karis-Vasa går fort. Åtminstone om man har något jätteroligt som väntar.
2. Det utesluter ändå inte att det är synd då iPoden slutar fungera när man fortfarande har två timmar kvar av resan.
3. Jag vill verkligen tro och framför allt hävda att jag är en öppensinnad person, men ett lesbiskt par i 50-års åldern lyckades ändå göra mig lite paff då de pussade och smekte varandra. De satt i sätena framför mig. Kärlek är fint, men jag måste ändå medge att jag är ovan. Hur småstadstjej får man riktigt vara, kan man fråga sig. Till mitt försvar måste jag dock säga att Karis inte direkt har vimlat av homo/bi-sexuella par. Mera kärlek åt folket säger jag bara, i alla dess former!
4. Lindas lägenhet genomsyras av en mysig hemma-atmosfär.
5. Jag kan inte minnas när jag senast har fått en så bra start på dagen. Jag vaknade till ett försiktigt "Godmorgon Sandra" och rasslande av koppar. Speciellt behaglig var doften av nybryggt kaffe. När jag öppnade ögonen såg jag att Linda tänt lite ljus och dukat fram bröd, flingor, yoghurt, pålägg och allt man bara kan önska sig på frukostbordet. Välkommen till hotell Linda, liksom. Behöver jag poängtera hur lyckligt lottad jag kände mig?

Apina

Jag är en hypokondriker av rang. Är det inte bröstcancer så är det hjärntumör. NU är det demens.

Har sedan åtminstone ett halvt år tillbaka haft grava svårigheter att koncentrera mig i telefonen, jag minns inte att jag läst meddelanden eller att jag sett "Missat samtal" på kännykkän, jag har svårt att göra två (eller fler) saker samtidigt och mina nycklar tappar jag ständigt bort.

Höjdpunkten nåddes igår när jag hade med mig tre bananer till jobbet. TRE bananer liksom.

Resor förgyller livet

När man vet att man har två äckliga arbetsturer framför sig (16.00-00.30, idag och imorgon) är det bara att bita sig i läppen och invänta bättre tider.

Den här våren har jag nämligen några resmål att se fram emot:

Nummer ett:



Vasa! På torsdag tar jag tåget upp till Finlands soligaste stad.

Nummer två:



Bryssel (och Antwerpen), med klassen, första veckan i mars. Jag vet cirka ingenting om vad man har att vänta sig av den staden, förutom kissande skulpturer.

Nummer tre:



Gamla hederliga Lanzarote. 22 mars blir det avfärd för de flesta från Ahtolas familj. SOM jag längtar.

€€

Idag är det söndag och därmed det dubbla eurotecknets dag. Har håvat in lite pengar på Karis bästa bensinstation ABC. Nu är det dags att fortsätta vara hurtig och fara till Påminne med syster Jenne och Axel.

Nästa torsdag skall jag till Vasa och hälsa på Linda. Vilket äventyr det skall bli! Minns inget annat av mitt första och hittills enda besök i Vasa än Tropiclandia. Då dreglade jag också efter Wasalandia. Det var för cirka tio år sedan. Nu blir det säkert lite andra bullar.

Serendi på lördag

En smarriger chokoboll. Vet ni, de var kolossala och sjukligt goda i Serendipity idag. Den där bollen är dessutom bara en halva.



Hur kan huset som ser ut som det värsta kråkslottet utifrån vara jordens bästa café/bar inuti? (Linda fotade)

Med Linda och Riina diskuterade vi allt från syn på kärlek till problem i Afrika och Mellanöstern. Känner nog att jag måste läsa på lite mera; utan kunskap kan man inte uttrycka så hemskt kloka åsikter.

2010 so far

I januari har jag hunnit med att:



1. bjuda Lotta, Karo, Lotta, Henrica, Malin och Elin (som inte ses på bilden) på lunch till vårt lilla bo. Otroligt kul att alla samlades. Bilden stal jag från Elins blogg.




2. uppleva den kallaste vintern på många år. -20 graders kylan gör sig bäst då man sitter inne i värmen och tittar ut på den genom fönstret.





3. i och med kylan upptäcka brädspelets tjusning. Menolippu (Ticket To Ride) är det bästa brädspelet jag någonsin spelat.




4. säga hej då till julstämning och julpynt i vårt första hem.



5. få en julkalender för sent. Visst är den fin? Mamma hittade på loppis och skänkte den till mig.


Tack och adjö jul, det var kul.

Jag återvänder

Har vägrat inse att jullovet är över. Var uppriktigt sagt så fed up med allt som hette skola att jag övervägde att hoppa av. Trivdes otroligt bra med att pynja i hemmet, kocka, maratonkolla på serier, "snowboarda" (väntar på den dagen då jag får ta bort citationstecknen!), umgås med det bästa Karis-posset och bara vara.

Men nu då tjuren tagits vid hornen och förnuftet tagits till fånga är det bara att köra på. Lite utbildning mår man aldrig dåligt av.

Bilder på g.

Påminne igår

Det var perfekt vinterväder.



Två mongon i backen. Eller ett mongo och Axel snarare.



Vi hade Theo med oss. Han vinkade alltid glatt från liften i sin blåa rock.

Dr. Pinsam och hans fru

Axel och jag är töntarnas töntar. That's a fact. Höjden av töntighet nåddes igår när vi beställde första säsongen av Dr Quinn, The Medicine Woman. Haha. Det hörde till en av mina favoritserier när jag var liten och det skall faktiskt bli riktigt roligt att se på det igen (i verkligheten är jag alltså här hemma och studsar av glädje och förväntan över att få se på det - jag bara låtsas vara lugn. En dröm har gått i uppfyllelse!). Alias' andra säsong fick också följa med. Vi ser knappt alls på vanlig tv nuförtiden. Det är serier, serier, serier.

Ett telefonsamtal

Mormor har svårigheter att komma på ett ord:

"Ja, hon har det där... alltså... vad heter det när man har svårt att äta?"
Jag: "Ätstörningar?"
Mommo: "Nej, int de. När man liksom it kan äta..."
Jag: "Anorexi?"
Mommo: "Nej."
Jag: "Bulimi?"
Mommo: "Nej it de heller. När man liksom it kan äta allting..."
Jag: "Alltså menar du vegetarian?"
Mommo: "JO just det!"

K.U.K. 09-10

Alias-spel, hotdog-buffé, cocktailpinnar, julstjärnor och härliga människor: kan man få säkrare kort för att få en fest att lyckas?

Kalles Underbara Kalas blev benämningen för nyårsaftonen 2009-2010. Vädret var på alla sätt och vis på vår sida med rikligt med snö och sköna minusgrader. Jag var klok nog att skippa champagnen och enbart hålla mig till cider och vin och trots att hemkomsten inte blev förrän cirka klockan 4 i morse njuter jag ändå av en krapulafri dag idag. Tack Sara och Kalle för ett finfint party.

Norskan och jag befann oss på samma partaj.

Riina kände äkta glädje inför det nya året. Notera hur hårt hon håller i flaskan.

Inledde givetvis det nya året med ett litet pusskalas.

Mina best buddies.

Chäälek.

Troligtvis det rotigaste gruppfotot genom tiderna.

Sköna qvinns.

Sandra hon lever, hon lever, hon lever än

Det var förskräckligt roligt att vara i Påminne igen. Finlands sydligaste och säkert minsta skidcenter bjöd på härliga déja-vus från lågstadietiden. Till och med lukten i skiduthyrningen var den samma.

Äventyrandet av mitt liv började dock inte så bra. Jag kände mig lika smidig som en elefant när jag inte ens lyckades ställa mig upp på snowboarden. Helt befängt att det kan vara så svårt, tänkte jag. Och tungt. Efter fem minuter ville jag bränna handskarna på bål (och snöbrädan också) och bada naken i snön. Håret under hjälmen såg inte som hår längre, snarare gråbruna alger. Jag var genomvåt av svett. Men efter några tafatta försök började det gå och efter bara två timmar i lilla backen lärde jag mig att handskas med liften och komma ner helskinnad utan att falla.
Plogade självklart som en idiot, men är faktiskt förvånad att jag redan tyckte att det var så ofantligt roligt. Skönt att bara swischa ner för backen. Är så glad att jag tog mig an det här -hoppas det går lika bra nästa vecka.

I övrigt då?

1. Axel och Jennifer utgör det optimala sällskapet: Axel (en eloge till min pojkvän för hans otroliga tålamod) kan medan Jennifer också är nybörjare.
2. Handskydd är ett måste! Föll endast två gånger på reven men desto oftare tog jag i med händerna. Belastningen på handlederna är enorm. Tackar Laska för att han lånade mig och Jenne handskydd.

3. Perfekta sättet att vara ute på. Känner mig rent av hög på syre.

Morgonmålet, latinamerikanska rytmer och ett steg närmare döden

Är det bara jag, eller längtar ni andra också efter att få dänga in med (gudbevars så Ekenäs jag just lät) morgondagens frukost så här på kvällen? En favorit för tillfället är gröt med blåbärssylt samt limpa med kalkon och pari skivor Oltermanni. Mumma.

Idag har jag varit på Zumba. Sjukt roligt att dansa. Imorgon är det Påminne som gäller. Jag darrar redan.

Och HUR jag saknar

Det sämsta med att bege sig bortom landets gränser för en längre tid är nog det att man träffar människor man går så fruktansvärt bra ihop med. Chanserna att man någonsin kommer att bo nära varandra igen är rätt så små, vilket gör det hela lite smärtsamt. Igår fick jag en svensk på tråden, världens härligaste svensk för att vara mer korrekt.

Jannika Waldenström, HUR jag saknar dig!

Jag och Jannika på tunnelbanan på väg till Londons centrum för lite partaj. Våren 2009.

Tack Gud att Ida-Lotta bor i Finland åtminstone.